(Insändo. Sorgens Son. O! yngling, hvarför sörjer du och klagar Så bittick, redan i din ungdoms vår? Ino blott, att Gud har tecknat dina dagar Och att du i hans lifsbok shrifven står; Tror du att Han sitt barn på jorden glömmer? Nej, Han det ser och hör och evigt dömmer. O, hvarför klaga, då du vet en Gud, Hans rådslag väl ej någon dödlig känner! Han gifvit menniskan sitt kära bud — Det ligger klart för alla Christi vänner. Sök och betrakta dessa fridens ord — Och följ dem menniska på stridens jord. Följ dessa ord, och tanken då skall skygga Från mörka makter fram på strålllar höjd; Och i ditt bröst skall Gud ett tempel bygga, Och lifvets strid skall bli beständig fröjd, Och goda genier de skola vaka Städs öfver dig: den trösten ej försaka! Följ dessa ord och nöjd var med den lotten, Som du engång utaf Allfadren fått. Och tro, att Han ej hade gifrit blott den, Om det för dig ej hade varit godt; Ja! tro, Han skyddar dig i alla skiften, Han är din far från vaggan intill griften. Så var då nöjd och glad och låt ej sorgen? Mer något fäste fatta i din själ. Låt dessa enkla orden vara borgen, Att allt går framåt, allt går till ditt väl: Blott Honom tro, Som styrer menskors öden: Din rätta lifs-fröjd får du först i döden. Ja, Honom tro, och vandra vägen stilla Igenom lifvets sorgsna jemmerdal, Och aldrig låt dig på dess branter villa, Och du skall finna då Guds himlasal. Ja! du, som kom till verlden hit ett lån, Skall blifva glädjens och ej sorgens son! Adolphus.