Gotlands läns nya tidning – 6 november 1862, sida 2

tes och lades in till 1812. Folket fick icke annat än årsgammalt, bittert, fläsk att det skulle, som han uttryckte sig, ,bita emot de kanaljerna. Sjelf smorde han sig dock med färskt. Han hade fått god gröda, och var derföre högmodigare än någonsin. Afvenså hade han lagt sig till en större bränvinspanna. Länsmannen trädde in till honom. ,God middag, sade Snuten; ,jag tyckte att det var vackert väder ute; har det mulnat efter vargen är ute? Jojo, min gubbe lilla, jag har ett utslag på dig! Ett utslag? jag är icke skyldig någon menniska någonting, jag är icke rädd! svarade Snuten högmodigt. yllur länge krukan går efter vatten, så spricker hon till slut. Jag är ingen kruka jag, herre! Jo här har jag Landshöfdinge-Embetets utslag på att J skolen uppbygga soldattorpet genast, annars blir det gjordt för lega och J fån då betala mycket mer, än om J sjelfva byggen. Snuten bleknade af vrede, då länsman föreläste utslaget. j .Ahå, sade han slutligen, .jag kan klaga i Hofrätten. ,Klaga du; emellertid låter befälet bygga, och till slut tappar du ändå och får betala. Snuten var så vred att han icke bjöd länsmannen sitta ned, och denna aflägsnade sig genast.