Gotlands läns nya tidning – 6 november 1862, sida 1

Wisby den 6 Nowember. Höft-ftormarnas Offer. Då wi dagligen bland wåra födoämnen njuta hafz wets skördar och under Hhöft:nätternas fasliga owäder längesedan sökt tak och makligt hwila i wåra warma bäddar, är det allt mången af oss som ej nog tackar Gud för lugnet eller fom glömmer att sända till Ho nom en warm bön för alla de sjömän och fuftboar, fom måste samla ett nödigt uppehälle för fig sjelfwa och ans dra på de stormande wågorna, der många få lägga fina ögon samman i det swarta djupet. Åter hafwe wi med hjerte-bäftvan erfarit, att hHöfts stormarnas offer? fallit rysligt talrika wid Gotlands stränder: ack, ej mindre än aderton mest unge raska karlar hafwa drunknat wid wår östra kust! Och ftormens riktning och wåldsamhet wid olyckstillfället lemna föga hopp, att någon af dessa skulle blifwit räddade, eller upptagne af något förbiseglande fartyg. — De sålunda under fiskeri den stormiga natten till d. 17 Oct. på sjön förlorade landsmännen äro: Husb. Fredr. Petterson Folke, styrman A. Fridin, arbetaren Carl Levin, bondefonen DI, Larsson Tirike, gifta bondesonen Carl Palmberg och arbetaren Joh. Agren, samteliga från Närs socken; samt ftormnatten till den 22 i samma månad likaledes förgångne: Husb. Dan. Larsson Bo munds, Petter Lingwall Hemmor, bondesonen Jöns Jönsson Hemmor, också från När; äfwensom Petter OÖlsson Luckse, gifta bondesonen Mårten Mattsson Bandelunda, bondesonen Pehr Andersson Luckse, arbetaren OL Gustafsson, bondesonen DL Hindriksson Gläfwes, Krono-båtsmännen Stefan Hofman oh Nils Böndag, bondesonen Aron Gustafsson Am munde samt Lars Christoffersson Gläfwes, alla från Burgs socken. Således äro då, efter allt menskligt utseende, alla dessa nyligen så kraftfulla armar i döden domnade från plogen och Fäderneslandets förswar; och hjertat ryser då man betänker all de hädangångnes bittra lifsnöd och dödsångest samt framför allt den grufliga sorgen och salnaden hos deras qwarlemnade enkor, föräldrar, win: ner och slägtingar samt inom den så talrika faderlösa barnskaran! Man berättar härwid ock, att en Helt nys gift hustru samt en wäntande ung brud är bland de förs jandes antal. Herren alltid med oss! — Så hemska dessa händelser och förluster än äro, så äro de dock bellagligen ingalunda sällsynta wid wåra stränder: nästan ur hwarje fuga wid Gotlands-fuften sörja hus: folken någon far eller fon, fom i mannaminne blifwit borta på hafwet. Ehurn det wid dessa många olyckor är lugnande, att de drunknades efterlefwande wanligen hafwa egna hemman eller en jordbit för framtida bergs ning, wore det dock mycket rättare, att wår sjelfegande allmoge alltmer öfwergåfwe sjön och det wådliga fisket och lemnade detta såsom hufwudnäring åt den obesutne arbetaren, så att bonden då uteslutande kunde egna sina krafter åt det lugnare ålerbruket. — Wäl wore också om wederbörande snart ordnade en gemensam förfätringsanstalt för att betäcka de stora förluster af båtar, nät, m. m., som så ofta drabba wåra strandboar.