Riksstånden bragte hwarandra den 22, genom fina deputationer, de öfliga helsningarna mid riksdagens början. De resp. ståndens helsningsdeputationer anfördes: ridderskapet och adelns af generallöjtnanten grefwe J. E. Hamilton, presteståndets af biskop Millen, borgare ståndets af expeditionssckreteraren Loven och bondeftåns dets af riksdagsfullmäktigen Carl Anders Larsson. De woro, sasom manligt, af ingen egentlig betydelse. Den enda af dem alla, fom hade något att säga, war ordföranden för bondeståndets deputation, fom uppmanade de begge första stånden att nu med allwar behjerta nödwändigheten af en representationsförändring, med ståndens uppoffring. Särskildt hoppades han, hwad borgareståndet angår, att det måtte bättre än förut be hjerta böndernas behof af lindring i det tunga ffjutsskyldighetsbeswäret, samt, hwad ridderskapet och adeln angår, att man måtte få mycket fom möjligt hushålla med statens medel, för hwilkas anskaffande bondeståndet finge bära den tyngfta bördan.