Hi och ho och hej och hopp för dem, Intet har jag någonting som värker; Fast han aldrig kommer hem, Ingen är dock tocken en som Jerker! Hi för ha, hi för ho, falleralla! Det var straxt efter midsommarn 1809, allt stod i fägring kring Snutby, rågen lofvade att bli gifvande, kornet såg drägligt ut, halmtaken voro plundrade af soderbrist, men nye rågen lofvade att bli lång på halmen, och dugtig till taktäckning; tre stora gäss med elfva gula ungar vallade i bygatan, ett par kalfvar började lära sig råma i tomten, tupparna i byn golo i kapp stora och små, lärkorna drillade i skyn, solen sken hett, myggor, flugor och humlor höllo ett förfärligt väsen kring stickelbärsbuskarna; Snuten pysslade med en bränvinspanna i spisen; han brände alltid bränvin denna tid, för att sälja på kredit under bergningstiden med betydlig vinst. IIan sålde gerna på kredit, och hade derigenom samlat mycket efter sitt stånd. Brita var ute och skottade renar, drängarna snedade och Lena kom inspringando i stugan med andan i halsgropen och sade: Far, kom och hjelp mig, våra svyn ha kommit in i kaplans ärt-åker och jag får icke ut dem ensam. Lät dem vara då! svarade Snuten tryggt; icke må de illa af att äta ärter. Men kaplan blir lidande. HUIvad wir dat avvn A