Bryt dem hungriga ditt brBd. Esaias. Cå står det nu mwerkligen till i Finland och få ta lar Guds ord om barmhertighet till dem, fom funna hjelpa. — Det härdiga Finffa brödrafolket Har brutit sin åker, utkastat sitt säde och wäntat på en måttlig skörd; men det har i ar ej behagat Herren att gifwa det någon äring: Han wille nu i stället pröfwa sina tjenare. De lofwande skördarne i halfwa Finland föllo för frostens kalla hand, det Finska folket swälter redan och emotser em lång dyster framtid af de hårdaste försakelser. Dock, allt hwad Gud gör är godt; ty hemfö kelsen är ej blott en nyttig tuktan för den, fom den ftraf fande fadershanden träffar, utan och en ganska helsosam lärdom för dem, fom funna hjelpa och saledes ett mälsignadt utfide till ädla kristliga känslor af ödmjukhet, tacksamhet och williga barmhertighetswerk af alla de ffonade lycklige, fom nu hafwa sina rika skördar mwälbergade under tak. Men ganska många af off, fom bo uti warmare, wäl odlade och rikare engder af Norden, kunna knapt fatta den nuwarande ryoliga ställningen och nöden i det arma Finland. Detta Suomi, träskens land) fullt of ofantliga fogar, otaliga wattendrag och froårtillgänge liga obyggder, har ett högnordligt läge. Likwäl har den kraftige Finnen sedan arhundraden inträngt i ödemarkerna och ofta lyckats afhwinga fin stenbundna akerteg en temmelig iförd, hwilken dock alla ar hotas af den här jande frosten. Och när Gud låter denna landsplåga falla öfwer landet, då blir det of bondens swett och mö da intet: det är fåfom elden gått öfver hans Afrar, allmän årslang swält star för dörren och gräs och tallbark skall då fylla de toma magarna. Just nu är det få i Finland. Aflägsenheten mellan byggderna och de långa obanade wägarna göra ock samfärdseln och nöden ännu swårare. — Dallarlen och Norrländingen, fom nä stan årligen maste bita i barkbrödet, första wäl hwad detta will säga, men wi lycklige uti de sädesbördiga landskaperna kunna ingalunda rätt föreställa oss den stora nöden, det fasansfulla eländet, då ett helt folk swälter; ty det är nu i Finland ej en wanlig misswäxt, ide en wanlig hungersnöd, utan det stora norra frostlandet der har nu ingen säd alls, hwarken till brödföda eller utiödes-foru, intet för folk och boskap: och det är omkring tre hundra sjuttio fem tusen Finnar, fom swälta! eller mer än sju gånger få manga nödlidande medfriftna bröder, fom det finnes menniskor på Gotland. Det olyckliga landets regering gör wisserligen för nödens af hjelpande allt hwad den fan; men de hungriga muns narne äro för många: andras hjelp behöfwes ock. Då wår Ö, caaktadt de rätt hotande skördentsigterna under hela sommaren, dock blifwit af den allgode Gifwaren wälsignad med rillig äring af forn och lärna, wi få mer än wäl betaldt för den myckna fpanne mål och öfrige waror, wi kunna följa och då wi ändt ligen också naturligtvis måfte komma att förtjena ganska mycket juft genom andras trängande behof, få be höfwa wi sälerligen ej widare eller med många ocd upp mana Gutarna, att öppna handen och kristeligen bifpringå wåra swältande bröder i Finland, detta ädla folk, som wisserligen fått kristendom och sin första odling af Swenskarne, men fom oc gutit sitt bästa blod i fun drade strider jemte oss och för oss och fom städse warit en trofast föremur för wårt Lands frid och wäxande skördar. Derföre, uppmana wi härmed på det warmaste wåra landsmän, att med en skärf of wårt öfwerflöd hjelpa de swältande Finnarne; och torde bidragen för ändamålet i landssocknarne i första hand benäget mottagas af Hrr Kyrkoherdar samt i Wisby inlemnas på båda boktryce