Gotlands läns nya tidning – 23 oktober 1862, sida 4

sällsynta i det torra Upland. Biskop Lundblad sade, att han försökt med sina egna och flera andras mest hjertgripande predikningar, att få fram tårar i Hagby och Ramsta, men det lyckades icke. Dock är det säkert, att Upländningen under sin hårda yta har ett starkt kännande hjerta, men det skall icke vara småsaker, som uppröra honom. Jerker for med länsmannen. Några veckor gingo fram, allt som vanligt i Snutens hus, utom det att han tagit en backstugusittande gubbe till dräng i stället för Jerker. Ändtligen hände sig, att Snuten sor till staden en thorsdag, och kom hem på qvöllen dugtigt anstruken som det heter, af undfägnaden i staden. Men han bar sitt rus väl, och grälade blott på Brita. At Lena sade han ingenting. På morgon steg han upp tidigt och kammade håret, hvilket väckte både Britas och Lenas undran, ty han brukade aldrig kamma sig annat än när han gick till kyrkan. När frokosten var äten, skickade han Brita ett ärende till grannbyn, och gick derpå till sitt skåp, der han fumlade en stund. Lena ämnade gå ut att sköta kräken, men Snuten sade: Töfva litet, Lena! Hon dröjde något undersam. Ändtligen fick han fram ur skåpet en ny psalmbok och en liten silkesduk. Se här, Lena, sade han, ,tag det här, du, yllvarföre skall jag ha det der?4 gyarade Lena, och sköt ifrån sig de erbjudna gåfvorna. Ilå, kors, du måtte fäla begripa hvad jag vill?