Gotlands läns nya tidning – 23 oktober 1862, sida 4

Nej, det gör jag inte. Siså, ta du vackert! Det är ärligt ment. , Skall det vara på min lön? panej då, hvad du gör dig dum i dag, kan du icke förstå? : Hvadförslag? Jo sir du, efter det skall behöfvas ord: jag tänker fara till prosten och taga ut lysning för oss. Som jag är din förmyndare, så är jag också din giftoman, du har ingen slägting, och derföre behöfver jag icke taga någon karl med mig, om icke en tolfman, som intygar, att du vill som jag! Hocken tolfman skall kunna intyga det? Hå, kors, IIanders Jansson, vetja. Det lär han väl låta bli? Det vore kneken! Hvarföre hä? ÅJo si för jag vill icke som ni, far. Hvasa? Är du tokig flicka? Vill du icke gifta dig med mig? Snuten hade aldrig föreställt sig, att han kunde få afslag af Lena, isynnerhet sedan han ställt så väl till att Jerker var ur vägen. Lena tog ett ämbar och slank ut genom dörren; Snuten ref sig först bakom örat, gick sedan till skåpet, lade vackert in bok och duk, och tog sig en sup, för att stilla sin vrede. Sedan sade han ingenting på ett par veckor. Brita gick och hängde läpp, suckade emellanåt i spisen, och blåste förtvifladt i det råa riset, som bestods till matlagning. Lena väfde mest, sade aldrig ett ord, så länge hon satt inne, men hvar