Gotlands läns nya tidning – 16 oktober 1862, sida 3

de fram till Snutens loge, hörde slagornas jemna takt och bultade på. Snuten tittade ut med sin röda mössa ur den gråa logluckan, strök flagg genast, dref undan luggen, grinade och sade: Nå jag säger, kronbefallningsman sjelf. Jo, jo, min gubbe, jag har något att tala med dig. Snuten snöt sig på bondvis och torkade sig om näsan med pelsärmen; sedan öppnade han logluckan, och klef öfver loghalkarne, långsamt säkert och lätt, lik en björn. Innan han vände näsan utåt, sade han inåt logen: Du, Lena, kan komma in och rusta te frukost åt kronherrn. Derpå klef han med kronobefallningsmannen tvert igenom snödrifvorna på bygatan; målet var stugan, som låg på andra sidan. Jerker och de begge qvinnorna hade icke gjort något uppehåll med tröskandet, vid Snutens ord sågo Brita och Lena på hvarandra med en blick af inbördes öfverenskommelse. vJa! sade Lena, ,det var deg han mente, fast han sa Lena. A ena sidan var det ganska troligt, ty Brita hade hushållet om händer sedan flera år, men å andra sidan var det möjligt, att Snuten velat ha in Lena, eller också var hans hjerta så mycket uppfyldt af Lena att hans mun uttalade hennes namn mot hans vilja. (Forts.) nn