liga tillfällen war cour först hos Deras Majestäter och sedan nä gra timmar derefter hos den B-årige kronprinsen. Fran alla hall egnades prinsen den hyllning fom man wijsste war behaglig för fa dern och fom äfven fordrades af honom. Utrikes ifran kommo den tiden manga resande of nanm och rang till det då så lifliga Helsingborg. Hertigen af Berry war en bland de gäster fom wi sades synnerlig uppmärksamhet. Wid sin ankomst den 29 Sept. mottogs han mid bryggan af förste hofmarskalten frih. Munck med hela hofstaten och af vice landshöfdingen grefwe Gyllenborg; på torget war haie formerad af garnifonen. Atföljd af förste hofmarskalten fördes hertigen en timma efter sin ankomst i en af de kungliga wagnarne till det hus der Deras Majestäter bodde och emottogs wid porten af hela hofstaten och i dörren till konungens kabinett af H. M:t sjelf, fom presenterade fin gäst för drottningen och för fin unge fon, samt lät dagen efter tillftälla en praktfull dejeuner på Ramlösa. — Då engelsmännen togit danffa flottan, seglade hela eskadern öfwer 400 segel stark, transportfartygen ins beräknade, den 22 Oktober under det wackraste wäder förbi Hel singborg. Så fnart engelska amiralsteppet fom midt för det hus, ber konungen bodde, började det salntera, hwarefter de öfrige örlogsfartygen fortsatte saluten. DÅ denna började, begaf konungen fig till hamnen och hade wid sidan af fig fin unge fon, fom bes traktade stadespelet med den barnsliga nyfikenhetens blickar, utan att funna ännu första betydelsen af detsamma. Engelske amiralen Gambier och generalen lord Catheart kommo i land med swit för att uppwakta konungen, och blefwo inbjudna af H. M. till en dejeuner, der konungens och drottningens af England skalar före slogos jemte engelfta flottans och Aarmiens samt engelska nationens wälgång. Konungafamiljen, fom den 23 Sept. ankommit till Helfingborg, stannade der qwar till slutet af Nowember, hwillkt gaf pros vinsens inwånare tillfälle att för majestätet personligen frambära sina lyckönstningar wid få wäl konungens fom fronprinfens födelsedagar, af hwilka den förre inträffade den 1 och den senare den 9 Nowember. — Fran Lund ankom rektor för året, teologie pro fessorn Hylander, fom fick nedlägga samtliga akademistatens brinnande mwördnad och förklara akademiens underdåniga nit för en stor och älskad fonung, Aret 1807 gid wisserligen ned öfwer bekymmer, men hoppet om Bättre tider och tillgifwenheten för fonungen och hans unge fon tycktes wara särdeles lifliga, då uni versitetets malsman kunde bland annat säga, att ide allenast fo sterlandet i gemen, utan oc lärosätet i synnerhet skördar de fjufwaste frukter under spiran af en regent, fom är ett medel i Guds hand att förswara religionen, skydda rättwisan, hägna wetenskaperna och omfatta hwarje undersåte med all landsfaderlig ward oc omsorg. III. 1862 i September månad gick ett af de många ångfartyg, som nu dagligen fara i sundet, en morgon från Helsingborg. Det war en af dessa herrliga Septemberdagar, hwilka i norden breda ut öfwer hela naturen en oändlig rikdom af skönhet; hafwet läg spegelklart och solstrålarne lekte på dess blanka yta; Selands yppi ga bokskogar buro ännu hela prakten af sin rika fägring och fran stranden midtemot läg den swenska staden amfiteatralistt uppat den wackra bergskullen, på hwars spets den åldriga ruinen står fom en utpost för hela trakten. Sundet war fullt af seglare, hwilka för slappa dukar gledo langsamt fram i den sköna morgonstunden. Endast ångbaten rörde sig lifligare och dess frustande eldhästar plöjde eu bred fara öfwer fundet. På däcket stod en äldre man af distingueradt utseende, hwars blickar länge woro fästade på den swenska kusten. Han bar civil drägt, endast mössan antydde en uniform, som tillhörde ett frem mande land. Händelsen gjorde att wid sidan af honom stod en swensk, som likaledes betraktade kusten, och snart woro de bada i ett lifligt samrak. Samtalet fördes på tyska, och då fremlingen fick weta, att hans fällffap mar swensk, började han genast att tala om Swerige och frågade om hwarjehanda förhållanden, samt tycktes med största intresse höra på alla de swar fom lemnades. Han underrättade fig om den indelta armen och om den war fortfa rande organiserad på samma sätt fom för 50 år sedan; äfven frå gade han efter Mörnerska husarerna. Om landets förhållanden i öfrigt, dess akerbruk, handel och annat dylikt hörde han med upp märksamhet hwad swensken hade att säga; han tycktes intressera fig för allt — endast politiska förhållanden undwek han helt och hallet. Under samtalets lopp kom han att yttra sig på swenska språket och talade det få wäl, att swensken anmärkte, det man slulle tro, att han more infödd swensk. Wid dessa ocd fom ett drag af djupt wemod öfwer fremlingens ansigte och han fade: Ja, min herre, jag är werkligen infödd swensk. Jag är född den I Nowember 1799 på Stockholms flott. Min far hette Gustaf Adolph och min mor Fredrika Dorothea Wilhelmina. Nu met ni hwem jag är. Swensken tog wid dessa ord ofriwilligt ett steg tillbaka. Jag begår ingen olaglig handling, då jag samtalar med er, fortsatte prinsen af Wasa, ty det war werkligen han. Daå konung Ostar besteg mina förfäders thron, wisade han den högsinthet att upphäfwa den förordning, som, wid straff af landsflykt, förbjöd allt umgänge med medlemmar af war ätt. Detta wackra drag har djupt rört mitt finne och jag förstar fullt att uppstatta det ädla i AAAAe:eAAQAAAAQAsqQANAas-AA ——— — ——— fram. Folket skottade snö så att svetten lackade JVAYV da hrada köa darna när han 5 1