Gotlands läns nya tidning – 16 oktober 1862, sida 2

ee ——— — — ———— drag; den sjerde var en ganska vacker flicka på tjugofem år, med friskt rödblommigt ansigte, och stora lugna, bruna ögon. Begge qvinnorna hade korta, bara färskinnströjor, hemväfda korta yllekjortlar, och blå hucklen på sina hufvud. De tröskade råg; tillgången var knapp, men så mycket mera svårtröskad, ty den hade blifvit bergad i regnväder; de dunkade af hjertans grund, duck! duck! duck! duck! så att dammet stod högt i logen. Om någon skulle fått se dem första gången sålunda stå i hvar sitt hörn, med slagor i högsta hugg mot hvarandra, skulle han trott dem vara i en skarp strid, och att ett hufvud eller två ganska snart skulle krossas, så nära gingo klumparna ibland till pannorna; isynnerhet tycktes Snuten med sin onda blick och falska småleentle emellanåt syfta åt Jerker, och han tycktes hafva stor lust att gifva brodern ett dråpslag. Flickorna voro begge pigor hos Snuten. Den magra hette Brita, hade varit i flera år hos Snuten, sedan han blifvit enkling, och hoppades få bli Snutens andra hustru; men nu hade den vackra Lena, som var Snutens myndling, kommit i huset på hösten, och folket sade att Snuten ämnade gifta sig med henne. Brita hade ingenting, men Lena hade fyrahundrade riksdaler, som stodo inne hos Snuten. Denne hade fattat en häftig tillgifvenhet för dessa fyrahundrade riksdaler, och ville hafva Lena till hustru, för att slippa utbetala penningarna. Detta förtröt Brita storligen och hade hon också gerna velat gifva Lena ett