Gotlands läns nya tidning – 16 oktober 1862, sida 2

En Bonde och en Soldat. Tafla ur folklifvet, af Nepomuk. Det var i första hanegället en Februarinatt i Upland. IIimmelen hade nyss uppklarnat efter ett starkt snöfall, som dragit öfver trakten ett tjockt, fläckfritt täcke af snö; Orion och alla högtuppsatta kamrater gnistrade deruppe i det allvarsamma kalla blå, och Vintergatan gjorde också sitt bästa att upplysa natten, och understöddes deruti af snön på jorden, och af snön på tallarna och granarna, som läg trappvis på deras mörkgröna grenar i de sällsammaste tillstymmelser. Midt på en liten slätt mellan mycket medtagen skog, och omgifven af alldeles kala backar, hvilka likväl under vintern gömt sin nakenhet under snötäcket, låg Snutby, med sina gråa, godtyckligt sammangyttrade kojor och skrala halmtak, hvilka äfven skyldes af tjock snöbeläggning. Snutby tuppar hunno knappt låta hvarandra höra att de vaknat och lefde, oaktadt den skarpa kölden, då ett taktmessigt dunkande nästan på en gång lät förnimma sig på trenne håll i byn, som bestod af trenne hemman; dunkandet besvarades snart, liksom af genljud, från angränsande byar Tuna och Ilagsta. Största gården i Snuthy tillhörde denna tid, 1808, Jon Jonsson, eller som han i socknen kalades, Snuten; på hans loga börjades tröskningen ned slagorna alltid tidigast. Fn loge är ett fyr