Gotlands läns nya tidning – 9 oktober 1862, sida 2

dagspenning icke kan förskafka sig lifvets förnämsta behof. Då skola samma menniskor åter komma till dig och tillbjuda dig den ringa summa, som du gifvit för deras egendomar, blott för att erhålla bröd af dig, på det de icke måtte omkomma af hunger. På så sätt skall du, utan att det kostar dig den minsta ansträngning och utan att du behöfver gifva menniskorna ens ett godt ord, efterhand blifva herre öfver all egendom och alla reda penningar i hela trakten, och du skall då kunna beherrska innevånarne i ett helt distrikt. Dina många penningar skola, likasom en magnet, draga allt guld och silfver som finnes i grannskapet till dig, och desto starkare, ju mer du samlar deraf och ju mer det öfriga är deladt i små summor. Sonen hörde uppmärksamt på detta faderns tal, och han följde punktligt de reglor, som blifvit honom föreskrifna. Han ansåg penningen och dess magt öfver menniskorna för det högsta, hvarefter han borde sträfva; han förökade sin rikedom, när de billiga tiderna kommo, och ännu mer, när dyr tid inträffade. Men nu utbröt en vådeld, som förstörde hans boning; ingen hjelpte honom då att släcka elden, ty han var utan vänner. Tjufvar frånstulo honom de skatter han gömt; men ingen hjelpte honom att upptäcka tjufvarne. Fienden inföll i landet, brandskattade öfverallt, förstörde skördarne och plågade honom, när det ej fanns något mer att röfva. Öfvergifven af alla, förföljd af många, beklagad af in