Gotlands läns nya tidning – 18 september 1862, sida 4

nig. Ni är sjelf fri från fördomar, har endast er dotters lycka i sigte och ser mera på hjerta och karakter, än börd och rikedom, vid valet af en make åt er sköna Eleonora. Sök derföre på vetenskapens eller konstens fält en värdig måg, häfta gyldene vingar vid en dold talang, en talang, som endast behöfver välstånd och lycka, för att blifva ett snille, en mästare. Herr grefve, jag har sett den unge konstnären, som med så mycken sanning och trohet på duken återgaf er sköna dotters drag, jag har sett honom blekna, då han måste lemna detta slott. Den unge mannen är son till en tapper sjöman, Ferdinand Barthalaz; hans far tjente med utmärkelse på ett krigsskepp mot portugiserne. Sonen eger en stor förmåga, har en ädel karakter, men är fattig och behöfvande. Gif honom medel att göra sin talang gällande, gif honom er dotter; jag vet att han ej är henne likgiltig. Men, fastän han har godt rykte om sig, går det ju ändock an, att skicka Gaspardo till honom — det är ovilkorligen den bästa pröfvostenen. Grefven följde sin intendents råd. Apan skickades, under förevändning att skola bli porträtterad, till konstnären på en vecka, och när hon kom tillbaka — hvilken förändring! Alla hennes elaka vanor voro försvunna; hon efterapade oupphörligt åtbörderna hos en som målade och grubblade, och afbröt sig ibland i denna sysselsättning, endast för att öfverhölja ett miniatyrporträtt med kyssar. Grefve Oldanger blef öfverraskad af denna nya upptäckt. Och då han fann, att hans dotter verkligen i tysthet älskade konstnären, förenade han en dag det sköna, värdiga paret. Miguel, den kloke intendenten, blef rikligen belönad, och Gaspardo vårdades väl ända till sin död i de ly ckligas hem, till hvilkas förening han så mycket bidragit, utan att veta det. Huru många flera lyckliga äktenskap skulle det ej finnas här på jorden, om dylika goda ideer, som detta brudguwmsprof, ej voro så sällsynta! —— ——