Gotlands läns nya tidning – 18 september 1862, sida 1

— 57 September. Till hwad förut är omtalat om H. M. Enkedrottningens frikostiga gåfwor under sitt wistande här städes, må tilläggas af H. M:t äfven skänkt 300 R:dr att utdelas bland stadens fattiga. Antiqwitets-Jntendenten Mag, P. A. Säwe hitkom förleden Söndag på ett kortare besök. Han lär ännu på höften komma att företaga en resa till Vin köpings län. — Olyckshändelse. Förleden Tisdags afton om kring tl. 9 inträffade den beklagliga olyckshändelsen, att Ljungmannen Gabriel Engström, ombord å koffen Fårdig, förd af kapten Sandqwift, här i hamnen mari gen omkom. Olyckan har troligen skett på få sätt, att då nämnde Engström, som warit i land, skulle ombord och just då han fattade i fallrepstrappan, fallit i sjön. Den omkomne, fom war känd för upkter och ordentlig, war hemma i Hejdeby och har en aldrig moder i fi: wet. — Liket är återfunnet. — DD. MM. Konungen och Drottningen samt H. K. H. Prinsessan Lowisa återwäntades till hufroudstaden förleden Söndag omkring kl. 4 e. m. — En boskapssjukdom grasserar mycket wåldsamt i Ungern. Af 34, 125 ft. boskap hafwa 11,978 ft. inz sjuÖkuat. Af 9,000 äro endast 2,000 botade, de öfriga hafwa dödt. — Om H. K. H. Hertiginnans af Östergöthland wistande wid Mem läses i Norrköpings-Kuriren: Hertiginnan har wid Mem fört ett stilla, anfpråfslöst och indraget lefnadssätt, hwaraf hon äfwen lärer njutit med fulla drag, då, såsom det säges, Stocholmslifwets bullrande nöjen med thy åtföljande Hofetifett m. m. ej lära wara i hennes smak. Detta är äfwen helt naturligt, emedan, såsom wi med wisshet förnummit, hon hufwudsatligast egna fin tid och den största omsorg åt fina barns uppfostran. Hon hade yttrat till en person, fom anmärkte huru owanligt lydiga och snälla de små prinsarne äro, att: i följd af den ställning mina söner innehafwa i samhället, är det min oafwisliga pligt, att egna den största uppmärksamhet åt deras moraliska ledning. Om hertiginnan sjelf, som det säges, med saknad lemnat det natursköna Mem, så weta wi ock med wisshet att hennes afresa frampressat mången saknadens tår utur de kringboende fattiges ögon. Hon har ej i något ståtligt spann rest omkring och gästat de många herresäten, som närmare och fjärmare omgifva Mem. Hon har i stället — hwilket hedrar henne mer — ganska ofta, i en liten enkel enbetswagn, på knappt farbara stigar, färdats till armodets hyddor. Hon medförde till Mem ett större parti färdiggjorda barnkläder, dem hon, på sadant sätt, med frikostig hand fielf utdelat, jemte penningesummor, i de låga hyddor how besökt. Hon har med deltagande sökt winna fönnes dom om dessa fattiga familjers ställning och, der hon kunnat, förbättrat den. Da fattige anropat hennes hjelps samhet wid Mems trappa, har ofta hennes äldoste son, prins Gustaf, utdelat allmosorna, sannolikt på det han i tid skulle lära sig att wärna och wörda fattigdomen. Hertiginnan lärer dessutom, wid sin afresa, till frällets wärdinna öfwerlemnat en större summa penningar, att antingen utdelad till kommunens fattige eller oc utgöra en grundfond för någon wälgörenhetsanstalt inom den socken, der hertiginnan wistats.