Gotlands läns nya tidning – 11 september 1862, sida 4

fregatten och gaf henne der en dylik helsning. Till sist föll han af och gaf henne det tredje glatta laget på förra sidan igen. Så seglade han ordentligen omkring henne, och hon hade ester den betan icke mycket att säga. Klockan var half åtta om morgonen, då Dristigheten bröt igenom och klockan nie var hela svenska flottan ur Viborgska viken. Det var ett blodigt gatlopp vi fingo springa, men så fingo ryssarne också sin hyra, och hufvudsaken var, att hela flottan, som eljest varit förlorad, slog sig ut så ärofullt, att den reträtten är att anse som en seger. När ryssarne sågo oss segla ur fällan, gick deras linje, nemligen den delen, som kunde, (ty venstra flygeln, den hade vi nu gett nog, så att hon låg der hon låg), också till segels och förföljde oss. Vår skärgårdsflotta gick snart inåt skärgården, der den vid Svensksund satte sig i ordning och korrt derefter vann den lysande segern. Linjeflottan deremot hade ordres att hålla af till Sveaborg. De trögaste seglarne voro gamla Göta Lejon och Rättvisan. Vi blefvo efter. Först flög en rysk fregatt på Rättvisan, men fick en sådan näsbränna, att hon måste bli efter, Derefter kom en rysk tredäckare, men den behöfde också en kamrat till hjelp, innan Rättvisan, efter en stark kanonad, strök.! Men också efter oss kommo de fördömda ryssarne. Det var på eftermiddagen klockan 2, då vi redan hade Hogland i sigte, som en ryss be