— Nina vänner! Jag har inom denna församling gjort bekantskap med en ringa man, som med Guds hjelp uträttat stora ting inom detta samhälle. Jag behöfver icke nämna hans namn och stora förtjenster, ty båda delarna äro oss alla bekanta. Jag vill endast framställa ett förslag, som jag hoppas ingen misstycker. I dag om Jorton dagar blir det jemt sextio år sedan mäster Blomma blef antagen till skollärare inom denna församling. Det ädla och goda, som han under denna långa tid har utöfvat till församligens upplysning och sanna bästa, är till sitt innersta väsende af den beskaffenhet, att det endast kan belönas af Gud. Den anspråkslöse mannen begär icke heller någon annan belöning; men jag har likväl föreställt mig att det skulle glädja honom, om han äfven här på jorden finge emottaga något tacksamhetsbevis för sina mödor och arbete. Jag vill derföre föreslå, att församlingen inköper någon passande gäfva, som kunde lemnas honom på den omnämnda dagen, såsom en hyllningsgärd åt hans nyttiga verksamhet. Det skulle säkerligen blifva ett kärt minne för honom, på samma gång som det hedrade församlingen. Hvad säger J om mitt förslag? Hela församlingen svarade ja. Det blef ett riktigt glädjejubel, ty det gafs icke en enda som icke ville bidraga med en skärf till en äreskänk åt sin gamle lärare och vän. De började genast en insamling, som uppgick till öfver ett hundra