Gotlands läns nya tidning – 28 augusti 1862, sida 2

— Af hwad i Gotlands Tidning N:o 26 d. u. rörande den dä föreftående Bataljonsdhefs-utnämningen tillkännagafs, wäntade allmänheten att tidningen sedermera stulle komma att i nägon mån slärstada den utnämndes personliga egenskaper, men har i fin förs wäntan blifwit swiken, enär detta ffärffådande slutligen instränkte sig till en enfaldig advokatyr i N:o 30 af samma tidning, der det endast heter att Major Gahne är behäftad med närsynthet. Af detta förhallande drager allmänheten den slutsatsen, att de anmärkt ningar, fom tidningen för öfrigt ämnat att i förewarande fråga framhålla, blifwit på något fätt afböjda. Härmed må nu wara huru fom helst; att gilla denna Bat.-defs-utnämning lika mycket fom hafwa klandrat den föregående må gerna mara förbehållet Gotl. Tidning oc det kotteri, fom genom försök att nersmutsa den ridderliga personligheten alltid belönas med den rättsinniges förakt. J wårt senaste nummer förekommer en insänd artikel, be handlande ifrågawarande utnämning, och redactionen, som då ej medhann att uppsätta dessa kommentarier, instämmer desto heldre i insändarens omdöme, som Gahnes utnämning till Bataljonschef är ett ganska komprometterande misstag hos wederbörande, och en åtgärd, som här på orten wäckt både förundran och rättmätigt missnöje, hels: allmänna omdömet swårligen fan hos honom upptäcka de framstaende egenskaper, som berättigat till denna befordran. Att eftersträfwa titlar och utmärkelser är en fafänga, som mången gang widlader hela familjer, och idioten är företrädeswis dermed behäftad, emedan han saknar det rediga begrepp, som erfordras för att känna sig utrustad med egenskaper, hwilka äro nödwändiga för upprätthallandet af den wärdighet han eftertraktar. J brist af dessa egenskaper utgör han ett beständigt föremal för förnuftiga menniskors atlöje utan att någonsin kunna tillwinna sig deras aktning. Den närsynthet, hwarmed Gahne säges wara behäftad, är ett naturfel, hwilket sasom sadant icke bör utgöra föremal för klander. År detta deremot för en Bat.-cdhef så beswärande, att han i fält ide utan menliga följder för avmeen ffulle funna fylla fin plats, få gjerde han ju klokast både för fig och fin bataljon att ide jägta efter detta chefskap. Emellertid tro wi med allmänheten, att Gahne, under fin mangåriga diktan och traktan efter majorsplatsen, mindre betänkt wadan af fin närsynthet wid tilläfwentyrs inträffande krig, än att omsider röna den oskattbara njutningen af att äga majorswärdigheten. Hos den nya majoren är förmärf-begäret en synnerligt fram staende egenskap, fom pa flerahanda sätt ger fig tillkänna, och är han närsynt, så är han det mest da det gäller penningen. Endast en rastlös åtrå efter titlar och utmärkelser har förmått honom til dåraktiga uppoffringar, hwaribland exempeldis må nämnas resa till hufwudstaden för att bewista lustlägret å ladugärdsgärdet. ANmänheten misstoge sig mycket om den icke hyste den öfwertygelsen, att ändamalet med dylikt är att framstå för att blifwa bemärkt och dymedelst omsider skörda lönen för sina sträfwanden. Sid alla de på senare åren skedda Bataljonsdhefs-utnämningar härstädes har Gahne ansett fig förbigången och fastän harmen der öfwer icke kunnat hos honom undertryckas, har hans rastlösa äflan efter en sådan utmärkelse icke afbrutits, alldenstund han wisste sig hafwa till förespråkare den för sin Don Juaniska ridderlighet notabla Bataljonschefen, som Tidningen Frihetswännen, utan att känna mannens conduit, skall hafwa funnit synnerligen lämplig till Militär Befälhafware på Gotland. I denne har Gahne funnit sitt ideal, och fördenskull städse obetingadt instämt i hans åsigter samt derigenom blifwit hans beskedliga gullgosse. Allmänheten känner emellertid den drift, hwarmed Gahne skött vigilancen, och lärer förmodligen icke heller uteblifwa med sin.