Gotlands läns nya tidning – 21 augusti 1862, sida 3

undersökte och förklarade för sina elever, som föllo i ny förtjusning och beundran. Det var en vacker syn att se mäster Blomma i skogen, omgifven af sina barn. Han satt vanligen på en tufva och höll sin blomsterpredikan, medan barnen lågo huller om buller i gräset och blickade upp till predikanten, liksom ängens blommor blicka upp till den strålande solen. Det var elfkungen som höll gudstjenst med de små elfvorna, hvilka krönte sin monark med de grannaste blad och blommor, som de kunde finna, hvarefter de dansade en munter ringdans omkring honom i parken. I solnedgången vandrade skaran mot hemmet, då alla voro i bokstaflig mening belastad med löfruskor och blomsterqvastar. Mästaren var så utsirad som en majstång, och hans staf grönskade som Årons. Lärjungarne voro sammalunda. Vid skolhuset gjordes halt, och innan man visste ordet af, så var hela byggningen klädd med löf och blomster, nätt och prydligt som en midsommarsbrud. Mäster Blomma tackade sina barn under glädjetårar, och slutade dagens högtidlighet med sjungandet af ett par psalmversar, hvari hela skaran instämde. Han bjöd sedan ett vänligt godnatt, och alla begåfvo sig glada till hemmet. Sjelf gick han in i sin lilla trädgårdstäppa och pysslade om sina älsklingar, tills döfva Karin hotade med att stänga honom ute. Det hörde vidare till mäster Blommas skolordning, att alla barnen på Söndagen samlades i