sarne och på den venstra flickorna. Det var mycket noga med denna sittning. De som läste bäst sutto öfverst och sedan i ordning efter hvarandra, ända ned till dörren, der den sämste var placerad. Genom denna anordning uppstod en täflan emellan barnen, som hade ett helsosamt inflytande på skolans gång, och som äfven var den enda rangskillnad som här kom i fråga ... Vid ena sidan om dörren stod en liten så med vatten och på den andra en blåmålad kista. Här stod alltid ,döfva Karink om morgnarne och emottog barnens matknyten, dem hon gömde i kistan tills måltidstimman slog, då hon utlemnade dem i vederbörlig ordning. Hon satt annars vid spiseln och snurrade på sin spinnrok, under det hon emellanåt pysslade om elden. Vid öfversta ändan, en aln bakom mäster Blommas vanliga högsäte, stod en tung brädtafla, kringhvärfd af skrifkarlar. Några tabeller eller kartor syntes här icke till. Väggarne voro nakna, med undantag af några tablåer som föreställde scener ur bibeln. Mäster Blomma var i besittning af försvarliga kunskaper i alla de grenar, som till och med i våra dagar anses nödiga för en folkskollärare. Han hade hos pastor Lund tagit grundliga lektioner både i geografi, historia och botanik, men hufvudsakligen i i den Heliga Skrift, den bok, hvilken han älskade mest och kunde utantill från perm till perm. Religionen var det egentliga grundelementet i hans undervisning; de öfriga vetenskaperna ansåg han endast som muntrande epi