Gotlands läns nya tidning – 14 augusti 1862, sida 3

2—— ss— Ä —— Pastorn påstod, att skolmästare var en likaså hederlig och maktpåliggande tjenstebefattning som prestkallet. Han erbjöd sig att gifva gossen fri undervisning i de stycken som voro nödvändiga för hans blifvande syssla; han talade dessutom så vackert och rörande om skollärarekallet i allmänhet, att fadren blef rörd och medgaf af sonen skulle få följa sin böjelse. Blomma blef utom sig af glädje och hänryckning. Han tackade fadren och den goda presten at innersta hjerta. Han flyttade genast till prestgården, som var belägen i en annan församling, hvarunder Fridhem lydde som annex. Pastor Lund var en gammal ärans man, som var prest i ordets vackraste bemärkelse. Han omfattade den lilla krymplingen så kärleksfullt som det varit hans eget barn. Han tog icke allenast hand om ynglingens andeliga menniska, utan äfven den kroppsliga, den han genom åtskilliga läkemedel småningom lyckades gifva en någorlunda stadgad helsa. Blomma lönade hans omsorger med ett aldrig tröttnande begär att lära. Den bästa harmoni var städse rådande emellan lärare och lärjunge; ty alla de goda frön, som den förre utsådde, funno en tacksam jordmån i den senares hjerta, der de växte och grönskade, till innerlig hugnad för båda. Blomma var alldeles förtjust i det stora vetande, som han fick inhemta af den fromma och allvarliga prestmannen. Pastor Lund fattade under lärotiden så mycket tycke för sin discipel, att han på socken