Gotlands läns nya tidning – 14 augusti 1862, sida 3

gar. — Gräfva och plöja orkar du icke. ... Herren vete hvad det skall bli af dig här i verlden. — Jag skall bli skolmästare, svarade sonen alltid vid sådana tillfällen. Fadren skakade tviflande på hufvudet; men vid närmare betänkande fann han att sonen hade rätt. Blomma var visserligen liten och klen till kroppen, men han var stor och stark till själen. Han hade en brinnande lust för boken, och en ovanlig fattningsförmåga. Vid blotta hörandet af sina äldre syskon, lärde han sig sjelf att läsa. Innan någon visste ordet af, så kunde han kateches och psalmbok så rent som vatten. Han förstod äfven hvad han läste. På ett husförhör väckte han allmän uppmärksamhet och förvånade sjelfva presten genom sin rika kunskap i Guds ord. Denne yttrade derför till fadren: — Din gosse har utmärkta anlag för det lärda ståndet. Vore han icke så sjuklig, skulle jag råda dig till att låta honom studera, då han säkerligen skulle bli en bra prest med tiden; nu anser jag det bäst att han får öfva sig litet och blifva skolmästare. — Det vill han äfven sjelf, genmälte fadren; men jag skall säga goda prestfar, att skolmästare är ett lönlöst göra, som icke föder sin man. Kunde han blifva prest, skulle jag hjelpa till af alla krafter; men som saken nu förhåller sig, så vill jag heldre ha honom till att lära något lätt handtverk, ty skolmästare är baraste skräpet.