Gotlands läns nya tidning – 14 augusti 1862, sida 2

generationen ansåg han som sina barn, och alla blickade upp till honom såsom till en far, den de vördade af hela sin själ. Mäster Blomma var likväl ingen stor man, med hög samhällsställning och imponerande utscende. Uan var raka motsatsen i båda delar, åtminstone till sin yttre menniska, den vi först vilja taga i betraktande. . Om läsaren föreställer sig en liten man, två alnar lång, med en puckel på ryggen, ett stort ljushårigt hufvud, som sitter ända ned i skulderbladen, ett godt och vänligt anlete, upplyst af tvenne klarblå ögon och lifvadt af en rörlig mimik; samt hela gestalten iklädd en blå vadmalsrock och dito pantalonger, hållande i högra handen en polerad käpp med elfenbenknapp — så har han Mäster Blomma lefvande för sina blickar, sådan han visar sig i sin högtidsdrägt. Mången undrade vid första påseendet hvarföre mannen valt namnet Blomma, då han till sin gestalt var så litet blomstrande, att den vackra titeln snarare kunde anses som en parodi. Det var också en egen ödets lek som förskaffade honom detta tillnamn; ty Nilsson, såsom han till en början kallade sig, fick i sin ungdom det infallet att odla rofvor i sin lilla trädgårdstäppa, hvarför han i staden köpte en strut med frön, dem han utsådde. Sådden lyckades förträffligt. Med våren uppsprungo en mängd af plantor, dem Nilsson vattnade, under glada förhoppningar om en riklig