Gotlands läns nya tidning – 14 augusti 1862, sida 2

Folket är icke rikt, i den bemärkelse som vi vanligen fästa vid detta ord, ty de flesta måste med idoghet arbeta för sitt dagliga bröd; men det är rikt på kärlek och gudsfruktan, och derför är det lyckligt och fridsamt. Alla tvister äro härstädes sällsynta, och om några sådana händelsevis skulle uppstå, så blifva de alltid bilagda i godo, ty den verldsliga makten har icke på öfver femtio år haft något att beställa med en enda af Fridhems innevånare. De lefva alla i enighet, som bröder och systrar i Christo, nöjda med sin lott och glada i Herranom. Frågar man församlingsboarne efter orsaken till det goda förhållandet inom kommunen, så svara de liksom med en mun: — Det ha vi mäster Blomma att tacka för. Så är äfven händelsen. Mäster Blomma har länge varit församlingens allt i allom, och det är hufvudsakligen genom hans åtgöranden, som samhället antagit sitt närvarande tillstånd af enighet och frid. Det var något eget och besynnerligt med denne man. Hans blotta namn var en trollformel, som hade ett mäktigt inflytande på både unga och gamla. Voro barnen olydiga, så blefvo de genast tysta och snälla, när man hotade dem med Mäster Blomma. Samma förhållande var det med de äldre. Alla fruktade för honom, och alla älskade honom. Det gafs icke fyra personer inom hela församlingen, som icke darrat för honom, och det gass icke en enda, hvars rädsla icke öfvergålt till kärlek. Hela den närvarande