— Nå såg du inte hvad han hade i paketet? — Nej, han hade det under kappan och bad mig vänta i tamburen, medan han bar in det. — Det var ved, ved — stora långa vedträn, han lagt på mitt bord, och sådant ser du, din slyna, inte efter. Men som sagdt är, du flyttar ur tjensten i morgon! Först nu upptäckte Lööflund, att Annette hade ett bandage kring hufvudet och frågade då i butter ton: ,hvad det var för konster. — Jag blef ikullkörd på Slussgatan, när jag skulle gå till söder i middags! — svarade tjensteflickan med en djup suck. — Och ... och — stammade Lööflund — kom kanske då försent till gäldstugan? — Ja, gudnås; jag kunde inte reda mig sjelf på en hel timma, seen jag blef inburen på rakstugan vid Hornsgatan ... — Qvinna! — röt Lööflund i fullt raseri. Du har nu släppt ut svarfvar Benström ... Det är bara komplotter — gemena komplotter! Han ville med detsamma rusa på Annette med sin käpp; men just som han med denna i högsta hugg tog ett steg framåt — föll han sanslös till golfvet. Han hade träffats af blodslag. En timma senare var Petter Lööflund död, och verlden hade nu — en ,Herr Lööflund mindre. Må hvem som kan begråta hans bortgång; berättaren för sin del fäller vid hans graf på sin höjd en — medlidandets tår.