Charad. En fager ungersven en gång Inunder promenad och sång, Mitt första gjorde opp För sig och sina framtidsdar, Och i sin glada själ han bar Båd lefnadslust och hopp. Han hade fattat ett beslut, Till guldets land att fara ut, Och gick nu till sin mö, Ått säga henne ett farväl, Hon, som var hälften af hans själ, En lilja ren som snö. Han kom till flickans helgedom, Och hennes moder god och from Mitt andra honom bjöd. Hvar är min hulda Betty nu? Hon kommer straxt — sitt kära du! Så modrens svar nu ljöd.