se den för honom fullkomligt obekanta gästen, och frågar: Hvad vill ni? Jag skall rakas, men snart; jag har brådtom; skynda er och tvåla in mig! svarade han helt kort, lutar hufvudet mot konsulatörn och utsträcker benen i all maklighet. Detta äfventyr roar skådespelaren. ,Straxt!4 svarar han, hemtar en serviette, knyter den om gästens hals och intvålar honom behörigen; derefter går han åter helt lugnt tillbaka in i sitt kabinett. Den intvålade gästen sitter der en stund väntande, men då den förmente barberaren icke kommer ut igen, nedkallar han alla himmelens åskor öfver denne för hans långsamhet. Men då ej heller detta hjelper springer han ursinnigt upp, rycker upp kabinettsdörren och ämnar just slunga en väldig förbannelse i barberarens ansigte. Men liksom träffad af blixten, står han der alldeles mållös, då han ser denne helt makligt sitta tillbakalutad i sin ländstol, rökande en cigarr och drickande sitt nu färdigkokade kaffe. Menniska! ropar han derefter, utom sig af raseri, ,anfäktar djefvulen er? Ja, jag är minsann frestad att tro det, svarar skådespelaren lugnt. Hvad ?4 rasar främlingen; ,vill ni hafva mig till narr? ,Eljest har jag ingen afsigt med er! svarar skådespelaren leende. Herre! utbrister främlingen, gående honom tätt inpå lifvet; ,raka mig eller —. Skådespelaren, fortfarande lugn, säger: ,Då torde ni benäget göra er besvär att stiga upp en trappa högre; jag bara tvålar in folk. ,Hvad? är ni icke —? ,Barberare? frågar skådespelaren, i det han reser sig upp; ,nej, jag är endast ett slags appendix till konsten — jag är skådespelare W?4 Främlingen stirrade ett ögonblick, på honom med vidöppen mun; derefter famlade han af, med sin intvålade haka, ut genom dörren och trappan uppföre, under det skådespelaren var nära att förgås af skratt. a I— G — —