Gotlands läns nya tidning – 7 augusti 1862, sida 2

Ac— —Rc —— — ——— — — — — — ende på Skomakarkällaren en liten anspråkslös middag, med blott syra rätter mat och två sorter vin, hvarunder fattigvårdsfrågan vändes ut och in på alla möjliga vis. När Petter Lööflund långt fram på eftermiddagen skildes från sitt sällskap, mötte han nere bå Skeppsbron, dit han gjort en promenad for att svalka sig litet, en liten flicka, som ödmjukt neg och med knappt hörbar röst begärde en slant till ett stycke bröd. — Hur gammal är du? — röt han till barnet. — Eltva år. — Då kan du arbeta; det är hederligare än att tigga. — Jag har försökt att få arbete eller springa ärenden åt någon, men alla tycka att jag är för klen till växten och att jag har för trasiga kläder. — Hm! Om jag nu gåfve dig en slant, så ginge du kanske ändå upp i mitt kök och stule mat ifrån mig ... Nej, man ska inte lägga hyende under lasten — gå din väg! Kort derpå träffade Lööflund ett par bekanta, med hvilka han gick in på Levins schweizeri och drack en kopp kaffe med thy åtföljande konjak. Man gjorde härefter åter en promenad uppåt Norr och föll slutligen på den iden, att långt uppe vid Drottninggatan, hos allas gemensamme vän och bror Dahlberg, intaga först en tuting och så en sexa, och derefter återigen några tutingar. Samtalet hvälfde sig härunder mest kring dagens frågor, och Petter Lööflund uppträdde nu