Gotlands läns nya tidning – 31 juli 1862, sida 2

oo J. MM MV Mn Vid pass en halftimma derefter inträdde en ung man med ett städadt och hyggligt yttre. — Herr Lööflund har bedt att få tala med mig? sade han. — Ja, det är ju herr Werner, som flyttade hit i går? — Jo, så heter jag! — Hör på, min bäste herre, eftersom ni nu har ert hem under mitt tak, så låt oss vara förtroliga med hvarandra! — Hur menar ni, min herre? — Jo, jag skulle be herrn så här mellan fyra ögon öppet säga mig, hurudana affärer herrn har? — Hvad kan det röra herrn? — Jo se, herrn har inte bott här mer än en dag och redan reqvirerat två brasor ved och en bundt tändstickor ... Det ser så oordentligt ut. — Jag har verkligen intet tänkt begära något till skänks, och trodde inte att herrn var en sådan bracka, som herrn nu visar sig vara. Adjö! Härmed gick Werner sin väg. Omkring klockan 9 lemnade Petter Lööflund sitt hus och gick ut i staden. Det var i Stockholm han bodde, så der i närheten af slottet, och derifrån begaf han sig nu i sakta mak nedåt Storkyrkobrinken. Petter Lööflund var en mycket rik man, kort och tjock till vexten, med ett rått, småaktigt inre, men så mycket finare rock och hatt. Längst ned i brinken såg vår man en person komma gående, hvilken han ovilkorligen måste