Gotlands läns nya tidning – 24 juli 1862, sida 3

Dödgräfvaren ville ursäkta sig, men det halp icke, han fick gå med skammen och tomhändt; dock drog den barmhertiga frun omsorg om hans hustru och barn, honom ovetande; men han sjelf fick aldrig en styfver. Hon lefde sedan i tjugo år och hann derunder begrafva sina begge kära kusiner. Ringen följde henne troligtvis äfven andra gången i grafven och ligger kanske qvar uti jorden, såvida han icke hittats, när kyrkogården skulle förvandlas till torg, af dem som då gräfde upp och bortförde de der begrafna likens ben.