Gotlands läns nya tidning – 24 juli 1862, sida 2

I detsamma öppnades likets mun och det skrek häftigt: aj! aj! Yr af förskräckelse rusade dödgräfvaren upp och ville fly, men liket eller, rättare sagdt, den blott skendöda, slog upp ögonen och ropade: hjelp! hjelp! Dödgräfvaren var ej så förderfvad, att han kunde förblifva döf för detta rop, utan han lyfte enkan ur grafven; nattvinden uppfriskade henne, så att hon fick sans och sade: ,bär mig hem igen, så skall du få rik belöning.t Han lydde och anlände snart till hennes hus samt bultade på porten två kraftiga slag, emedan enkan bodde uti andra våningen. Medan han upprepade sina bultningar, blef enkan allt kryare och kunde stå utan stöd. Ändtligen öppnade en sömnig piga porten. Då hon genast ingenkände sin nyss begrafna matmoder i liksvepning, gallskrek hon: oj! oj! och rusade skrämd uppför trapporna, men enkan och dödgräfvaren följde henne i spåren. De båda fröknarna hade efter begrafningen icke haft lust att gå till sängs, utan börjat delningen af lösöreboet; de hade begynt med hennes kläder. Bland dem fanns en äkta ostindisk silkesschal, med sällsynt sköna mönster, hvartill ingen make fanns. Om denna schal hade fröknarna tvistat länge med ord, och slutligen hade de börjat att nyttja händer och naglar. Båda hade fattat tag i schalen för att slita honom åt sig; de stretade, hötte och skreko på det argaste,