Gotlands läns nya tidning – 24 juli 1862, sida 2

text: ,Hvad gör den döda med den dyrbara ringen? Om du hade honom, så skulle du kunna få flera hundrade daler för honom; du har hustru och barn. Inkomsterne äro så små för dig. Visst får du hederligt betalt af detta sterbhus, men de andre gifva dig blott en daler för ditt stora besvär; de veta ej hvad det kostar dina fattiga armar att gräfva en graf; i år är också en riktig missväxt för dig på lik; i fjol var det bättre, då gick det snällt undan, men i år! husch när du tänker på att du skall ut med hela trettio daler åt hökaren, som hotat att panta hos dig! Nå, hvarföre skulle du ej taga ringen från den döda? Har du gräft upp grafven en gång, så kan du göra det lättare efter igenskottningen, medan mullen ännu är lös.4 Då jordfästningen slutat och Riddarholmens klockor åter ljödo, tyckte dödgräfvaren att de sade tydligt: , Tag ringen! tag ringen, det ser ingen! Följande natt smög han sig till kyrkogården med en blindlykta, kastade tyst upp mullen, kom allt djupare ned, nådde kistan, aftog locket och lyste på likets bleka ansigte. Derpå försökte han att taga ringen af fingret, men som ringen suttit orubbad i många Herrans år, fick dödgräfvaren honom icke lös, oaktadt flera försök. Då satte han sitt ena knä mot likets mage, för att få starkare dragkraft, fattade ringen med sina bägge tummar och pekfingrar och drog.