Gotlands läns nya tidning – 17 juli 1862, sida 2

Riddar Gert von Felsenthurm! svarade Barthel och sökte framtränga; men ett hugg af befälhafvarens klinga föll tungt på hans stålhufva. Den brackan börjar leken — låt gå raskt, mina gossar! skrek Barthel i det han med sitt svärd besvarade befälhafvarens hugg. Nu börjades en hård lek, stick och hugg utdelades från båda sidor, folket tillströmmade och tog vaktens parti. — Gert ville icke anförtro sin börda åt någon annan, och derföre kunde han blott till försvar begagna sitt vapen. En rödhårig, mager figur grep honom i skärpet och ropade med en skärande diskant, ,helgerånare, stråtröfvare, gif tillbaka himmelens brud! — och Abboten från S:t Clemens i sin högtidsskrud fattade i Berthas kläder, att rycka henne undan riddaren. Men han vände sig om, och med ett slag af svärdknappen, hade han fällt den rödhårige rivalen, köpman Wernfrid, raklång till marken, så att blodet frustade ur näsa och mun, och med ett spark störtade han den feta Abboten tillbaka. Den envisa andlige rusade dock åter till, under förbannelser, och sökte få tag i den ännu afdånade novisen. Är du rasande flintskallige munk! ljöd Gerts röst, och med ett slag af sin jernhandske hade han spräckt Abbotens bufvudskål. Gerts folk fäktade lika mycket för sitt eget, som för riddarens skydd; och folket, som såg en andlig i högtidsskrud ihjelslagen på öppen gata, förstummades af fasa och gjorde korstecknet. Rid