med Gerts manskap. Han skickade derföre honom med ett budskap till Markgrefven af Pfaltz. I dennes hof utmärkte den sköna junkern sig på det förmånligaste och blef der dubbad till riddare vid ett tonerspel, hvarifrån han såsom segrare medförde Markgrefvens länsbref på den fasta borgen Felsenthurm vid renfloden. Nu skyndade Gert tillbaka till Gotland. Kärleken till Rogers sköna brorsdotter påskyndade hans resa; men likväl hade vid hans återkomst öfver året gått förbi. Han gladde sig nu, att som Pfaltzisk borgherre kunna uppträda med lyckliga anspråk få Berthas hand och derföre kom han icke inkognito till Wisby. — Men ack! — den första nyhet, han rönte, var att Bertha samma dag skulle vigas till nunna. Här voro få ögonblick att begagna och, med sin vanliga drift, hade han snart inkallat till den numera säkrare staden, Barthel med tjugu handfasta bussar. Dessa hade ordres att hålla honom vägen öppen genom norrport, i fall det behöfdes, och sjelf begaf han sig i högsta tid till S:t Karins kyrka. Hvad der föregick det veta vi. Då Gert med sin sköna börda stormade S:t Hansgatan framåt till norrport, väckte det allmän uppmärksamhet, och innan han var i det fria, måste hans tappra bussar uthärda en hård kamp med vakten. Ilalt, verda! dundrade befälhafvarens stämma, och en rad af hillebardierer spärrade vägen.