men. Det imponerade på hela församlingen, att höra honom tala om det heliga kallet, under det att mellanåt den herrliga chorsången höjde sin röst. Allt var tyst och försjunket i vördnadsfull andakt, då Abboten ställde till Bertha den öfliga frågan: ,Jag frågar dig i Guds, fadrens och skaparens, i Guds, sonens och återlösarens, i Guds den heliga andas, i Guds moders, den gudabegåfvades och i det heliga helgonet S:t Catharinas namn om du Bertha Fredriksdotter af ditt innersta hjerta önskar och finner dig kallad, att som rätter Christi brud afsäga dig all den arg ga verlden och i helighet arbeta och verka i den äcliga S:t Catharinas systerskap 2 Säg nej! säg nej! dundrade det genom tempelhvalfvet. Novisen nedsjönk sanslös på marmortrappan, utan att svara, hvarken ja eller nej. — IHon hade igenkänt hans röst — hans, för hvilkens skull hon stod här, — Men fram trängde Gert Ivarsson i blankt harnesk med gyllene sporrar, som klingande gåfvo genljud i hvalfvet. Han fattade den afdånade med sina starka armar, och innan någon hunnit sansa sig, hade han med sin börda aslå igsnat sig genom kyrkdörren. Förskräckelse och häpnad hade nedslagit alla som voro närvarande. Abboten sansade sig först och med några så störtade han i högtidsskrud efter tempelskändaren. (Forts.) — ——