Gotlands läns nya tidning – 10 juli 1862, sida 2

Riktigt, ädle herre och jag är hans brorsdotter, men han sjelf, vet jag ej när ni kan träffa. Han har råkat ut för en förfärlig olycka, som jag Just nu fått underrättelse om. Röfvare hafva öfverfallit honom på hans gård Hästnäs, plundrat och bränt upp gården, misshandlat folket, bortfört honom sjelf — kanske mördat honom — här började hennes tårar flyta, strida utåt kinderna, och sorgens utbrott gjorde henne ännu skönare än förr. vSköna intagande flicka, jag känner hans olycka. Jag kommer just nu ifrån honom för att bringa er hans helsning. Äfven jag har varit i röfvarkulan och anser för en lycka, att kunna försäkra, att hvarken jag eller Herr Roger lidit brist. Men han skickar er sitt signet och ber er utbetala genom kassören 4000 mark åt det bud röfrarne sända i afton till er. Endast mot denna summa blir han fri. ,Gud vare lofvad, att han kan räddas! jag skall så fort bokhållaren kommer hem laga penningarnå i ordning. Men efter ni, ädle herre, äfven varit i röfrarnes håla, så bör jag väl få tro er, att han icke lider någon nöd.t Honom saknas intet annat än friheten, och jag skattar mig oändligt säll, som fått bringa er säker tröst. ,Derföre, ädle herre, hoppas jag min farbror hättre kan tacka er, än jag, när han blir lösgitven, och jag hoppas att ni då ej skall hålla vårt hus för ringa.