Gotlands läns nya tidning – 10 juli 1862, sida 2

Jag kan ej på förhand bestämma öfver min tid; — men blir det mig möjligt, så gläder jag mig med, att få inställa mig här någon annan dag. Emellertid som det kanske kan behöfvas, att ni och bokhållaren ha någon pålitlig hos er, då röfrarnes bud hemtar lösesumman, så torde ni tillåta mig, att dröja qvar till dess Berthas svar var naturligtvis en tacksägelse för hans deltagande. Bokhållaren ruskade på hufvudet och ville ej gerna på så lösa grunder betala ut den stora summan; men Bertha förmådde honom att räkna summan i ordning i godt mynt. Eftermiddagen förflög för Bertha och junkern på snabba vingar, och när aftonen kom, hade han tryckt kärlekens första kyss på hennes läppar. Klostret. Roger Lyheckare hade genom den betydliga förlust, röfrarnes öfverfall och fångenskapen hos dem förorsakat honom, blifvit mer än förut angeligen, att hans brorsdotter skulle gifta sig med den rödhårige köpmannen W ernfrid; men den eljest svaga flickan var stark i sin kärlek till den sköna junkern, som bragte henne farbrodrens ring. Väl hade hon ej sedan sett honom, och farbrodren påstod, att det måste vara röfvarchöfdingen Gert Ivarsson sjelf, ty beskrifningen liknade honom; men hon kunde ända ej slita sig från hans kärlek.