H. . H, Hertigen af Östergöthland infjut nade Onsdagen den 18 Juni med lindriga feberfymps tomer; under natten till Thorsdagen utbröt ymnigt ut: slag, som wisade sig wara modifierade koppor af särdeles godartad beskaffenhet. Utslaget har sedan dess regelbundet utwecklat sig, under lindrig feber. Den 26 rapporteras att H. K. H. sedan d. 24 är konwalescent. För de återkommande Köpenhamnsfararne hade den 21 Juni en enkel wälkomstfest blifwit anordnad å Westmanlands nations sal. — Högsta priset å werldsexpositionen i London A erhållits af Justrumentmakaren I. G. Malmsjö i Götheborg för ett af honom förfärdigadt fortepiano. — J Stockholms-tidningarne läser man följande Jbisdnisk Några af Stockholms läns landsftatstjenstemän, fom för öfwerläggning om åtskilliga för dem wigtiga ar ngelägenheter sammanträda å landshöfdinge embetets sessionsrum i Stocholm den 4 instundande Aus gusti kl. 9 f. m., fa härmed äran inbjuda de landsjtatstjenstemän i öfriga delar af riket, fom wilja i dessa if werläggningar deltaga, och önskas att mötet blifwer så talrikt besökt att någon betydelse derwid kunde fästas. Stockholm i Juni 1862. — Ett prestmöte i Westerås började den 18 sistl. Juni och fall troligen följande derunder diskuterade frå gor af manga läsas med intresse: Den första fragan gällde prestbristens afhjelpande. J detta hänseende hade man föreslagit, att sawäl inom folk skolan som wid lärowerken uppsöfa lärjungar med lydligare naturgafwor och genom uppnumtringar och understöd söka förmå desse att egna fig at det presterliga fallet, i och för hwilket ändamal de blifwande rilsagsmännen ifran stiftet borde mid riksdagen fram ställa den stora wigten af att ansla medel till stipendier — ett förslag fom, med undantag af hwad folkskolan widkommer, af mötet godkändes. Härefter förekom en fråga, som förorsakade en både långwarig och ganska liflig distussion. Denna fraga gällde presterskapets förhållande till Evang. Fosterlandsstiftelsen. Doktor Ljungs dahl ansag att denna förenings werksamhet hittills, sa widt talaren kände, wisat ett wälsignelseritt resultat, hwadan kyrkan och, fynners ligast under en tid da prestmannawerksamheten wore få otillräcklig, borde göra fig till godo werksamheten af en inrättning, som wore faktistt bestaende, och att presterskapet, som derigenom kunde erhalla ett bel öfligt biträde i fin embetswerksamhet, matte till denna frifs telse träda i ett mera wänskapligt förhallande, utan att man bes höfde, sasom det fran annat häll befarades, erkänna denna inrvätts ning sasom nagon auktoritet. J samma onda yttrade fig och pros starne Wenström och Akerblom, under det domprosten Björling, understödd af öfrige talare, på det bestämdaste uppträdde emot en sådan asigt, och detta få mydet mer som denna ftiftelfe ide stod på den Lutherska standpunkten, och man af Auguftana-konfefionen wore förhindrad att lata dem, fom ide more behörigen fallade, uppträda offentligen sasom församlingens lärare. Domprosten wille salunda ide att, få länge stiftelsen wore stående utom kyrkan, man skulle träda i någon gemenskap eller förbindelse med densamma. Detta blef och hela mötets åsigt, sedan få wäl doktor Ljnungdahl fom prosten Wenström franträdt det af dem förswarade förslaget. H. h. biskopen förklarade imellertid att han icke kunde hysa nagot förtroende hwarken till förständet eller redbarheten hos stiftelsen. J afjeende på lekmannawerksamhetens inorganiserande inom kyrkan, en fråga som stod i nära samband med den nyss biffutersde. ansag en och annan att seminarierna skulle lemna den underwisning till lekmän, fom kunde erfordras för deras uppträs dande sasom biträde at presterskapet; prosten Wenström önskade att man skulle wända sig till nytta de swärmiska qwinnor, som inom församlingarna drifwas af lust att lära och predika, och hwilkas öfwerflöd af lifaktighet behöfde någon lämplig afledning, för att icke blifwa förderfligt. Doktor Ljungdahl trodde dock, att denna fråga wore of en få omfattande natur att nagot beslut af mötet derom ide kunde fattas; hwadan hans asigt war, att man skulle uttrycka den önskan att regeringen matte widtaga nödiga atgärder, för att åt lekmännen bibringa den bildning, fom erfordrades, på det desse måtte funna uppträda kyrkans tjenst till församlingens uppbyggelse och båtnad. Med godkännande af denna åsigt blef sålunda mötets beslut, att lekmannawerksamheten borde på lämpligt sätt inerganiseras i kyrkan, och att presterstapet matte lemnas frihet att förfara efter bästa förstand och förmåga, intill def denna merk samhet fan blifwa fullt reglerad.