Gert von Felsenthurm, Röfvarehöfding i galgberget. Gotländsk sagoberättelse från Eriks af Pommern tid. Kulan. Den som besökt Wisby, måste ana att mången saga om underbara händelser kunde tolkas af de märkvärdiga fornlemningar, ifall desse egde en tunga, hvars språk kunde förstås af oss oinvigde. Vi skulle då få höra mången stor och ädel handling, liksom månget brott, månget missdåd; vi skulle då bli underkunnige om händelser och personer, nu svepta i glömskans slöja, men i svunna tider föremål för dyrkan, kärlek, hat och afund, ja för alla de passioner och lidelser, som verka storhet eller ringhet, dygd eller last. Synnerligen egnad att väcka aningar om fordna äfventyr, är trakten norrut om staden, mellan galgberget och sjön. På södra sidan begränsas den terräng, jag vill beskrifva, af den gamla grå stadsmuren med sina höga torn, som ännu stå qvar, samt af de nu mera rasade vallarne och grafvarne derutanför. På den östra höjer sig marken allt mer och mer, tills galgberget vidtar med sina, icke särdeles höga, men branta, hvita stenmassor, bekrönta med det hemska vittnesbördet om en hämnande rättvisa, den treresta galgen. I vester breder Östersjön sin yta, än lugn och stilla, bestrålad af