var kommen ombord signalerades mellan alla flottans fartyg, från hvilka båtar firades i sjön och bemannades. De förde alla sina flaggor på half stång och samlades omkring skeppet Enigheten. Sedan de qvarlegat vid pass en half timma, närmade sig den lilla flottiljen stranden. I den första båten varseblef man en enkel likkista, på hvars lock en guldmedalj, ett blottadt svärd och dess skida voro de enda prydnaderna. En gammal, trasig flagga utgjorde bårklädet. Kistan upplyftades varsamt ur båten och bars af matroser, tillhörande skeppet ,Enigheten, i högtidlig procession till kyrkogården. Då de vanliga vigselorden, genom hvilka stoftets son åter förenas med det moderliga skötet, uttalades, hördes kanonernas dån; det var den vanliga afskedshelsningen till dem, som gjutit sitt blod för Kung och fosterland. Jordfästningen förrättades af skeppspresten och slutades med dessa enkla strofer: