Gotlands läns nya tidning – 12 juni 1862, sida 2

och välsigne Fäderneslandet! lemnade hans höga, ädla själ sin jordiska hydda! — — — — Märkvärdiga öde! — mumlade Konungen, i det han låg på knä vid liket och läste en tyst bön. Efter en stunds förlopp reste han sig upp. — Mina Herrar! — sade han till de omkringstående officerarne, — kommen ihåg den ädle dödes ord: Gud bevare och välsigne FäderneslandtP — — — — Icke många dagar efter detta uppträde voro alla ställen, hvarifrån man har en någorlunda fri utsigt öfver Carlskrona örlogsredd, uppfyllda med åskådare. Ryktet hade förkunnat, att Svenska flottan den dagen skulle komma, och den kom; men bland dess skepp fanns ett, helt olikt de öfriga. Det förde sin flagg på half stång; dess sida var svart och alla ändar voro hängande. Askådarne undrade öfver denna besynnerliga utstyrsel, hvilken någon slutligen upplyste vara tecken till sorg. Men hvem var då död? Kung Carl? Ja! det kunde ingen upplysa. Flottan ankrade, och knappt var detta verkstäldt förrän man såg alla skeppen med sina flaggor på half stång. En båt firades i sjön från skeppet Enigheten och en officer nedsteg i densamma. Det var löjtnant de Prow, som gick i land för att afgifva rapport och dessutom uträtta ett enskildt uppdrag. Omkring 3 timmar derefter såg man honom återkomma, och nära nog ögonblicket efter han