Gotlands läns nya tidning – 5 juni 1862, sida 3

Med lugn och rådighet ledde han sitt skepps manöver och kommenderade dess artilleri. Flera fiendtliga skepp hade måst öfvergifva träflningen, oförmögna att kunna uthärda ,, Enighetens väl riktade eld: men en timma efter stridens början låg det Svenska skeppet mellan tvenne Danska 60kanonskepp ,Justitia, Amiral Juel, och ,Delmenhorst, Kommendör Bille. En strid uppstod på lif och död; blodet rann ut genom spygattorna; döende och sårade föllo hoptals, bortsopade af kanonkulorna och muskötelden från skarpskyttarne vid mersarne. De Svenska Matroserna kämpade med förtviflans tapperhet och mod, för att skydda och hedra den afgudade flagga, som ännu vajade från skeppets topp. ,Enighetent4 skulle utan tvifvel dukat under i denna olika strid, om ej Amiral Bille på ,Prins CarlX och Kapten Unge på skeppet ,Småland märkt ,Enighetenst tara och kommit den till undsättning. De Danska skeppen, som nu fingo 2:ne nya fiender att strida emot, gåfvo ,Enigheten sina lag och vände sig till sina nya motståndare. Ett genomträngande skrik hördes från däcket på det Svenska skeppet. Matroserna hade sett sin älskade Chef falla. De rusade akterut och funno Schoutbynachten simmande i sitt blod. En muskötkula hade inträngt i högra sidan. Han uppslog ögonen på sAnds flagga och på sitt hjerta. Ögonplicket derefter nedbars han afsvimmad i kajutan. Striden flottorna emellan varade till kl. 8 om aftonen, då den Danska flottan, som förut hållit