Gotlands läns nya tidning – 28 maj 1862, sida 4

,Är det inte för snällt af min lilla gumma!. yttrade mannen; ,så här ha vi gått på hvar afton, sedan bror var här sist. Derefter tog han plats på en stol, med ett barn på hvardera knät. Kan man väl efter ett tungt dagsverke ha en bättre förströelse än denna? fortfor han för innerligt belåten. Jag närmade mig pianot. Bra, Betty! yttrade jag till henne med rörelse. Betty steg upp, vändande emot mig sina stora vackra ögon, ännu vackrare i denna stund genom den fuktiga glans de alltmera antogo. Sedan hon tryckt min hand, närmade hon sig mannen och barnen, och under det hon smekte de sednare med ena handen, lade hon den andra på den förres skuldra och såg på honom med en blick, som kunnat göra en engel afundsjuk. Mannen vände sitt ansigte åt sidan och kysste hennes fingerspetsar. Så hade han då äfven blifvit kavaljer, min vän sadelmakaren, och detsamma skulle hvarje hederlig äkta man kunna bli, om blott hustrun allvarligen ville det. (IIl. Tidn.) 22— —