Gotlands läns nya tidning – 28 maj 1862, sida 3

io, hvad jag det är, förklarade mannen; lyeklig den som fått lära något i sina dar! tillade han, tog sin mössa och gick, bortkallad af ett bud ifrån verkstaden. Lycklig den, som vet att använda hvad man lärt! tillade jag; dina flickor bli en gång stora, och hur roligt blefve det ej för dig, om du till att börja med kunde lära dem hvad du sjelf lärt! ... Nå, det går väl på samma sätt med din franska ? Jag bedyrar, att jag inte sett i en fransk bok på den dag jag minns. Det är orätt, kära Betty. Men hvad skulle det tjena till? Till detsamma som ditt piano. Och för ötrigt är allt hvad man lär i ungdomen ett frö, ämnadt till blomma och frukt för hela det återstående lifvet. Betty teg och stirrade tankfull framför sig. En afton ungefär en vecka derefter besökte jag ånyo familjen. Redan uti trappan hörde jag en hurtig polska spelad på piano. Jag smög mig in i salen och mötte en den trefligste familjescen. Vid pianot satt Betty och dunkade på tangenterna af hjertans grund, under det att sadelmakaren med sina små döttrar flängde kring salen, så att dammet stod i tak. Det här är jag med om! ropade jag och var genast inne i ringpolskan.