Gotlands läns nya tidning – 22 maj 1862, sida 2

Alltsedan jag började hafva några bestämda önskningar, har jag önskat mig en jordegendom; jag har tyckt mig skola blifva nöjd med den aldraminsta — en torparstuga med litet grönt omkring, några hängbjörkar vid ,randen af ett potatisland o. s. v. En tid önskade jag mig blott så mycket jord, som jag kunde bygga en eremithydda på, i hvilken jag sedan kunnat få sitta i fred för — min nästa; ty det är allt hårdt, så sade jag då, att icke kunna sätta sig på ett kullfallet träd i skogen, utan att behöfva frukta, det egaren till platsen och skogen kan anlända och utropa: ,stig upp! hvem har gifvit er lof att sitta här? En sådan kasus inträffar vil sällan, men den ligger dock inom måjlighetens område — kan således ske. Ja, lycklig den, som har en egen torfva! har jag mången gång utropat, och som det händer, att verkligheten någon gång fogar sig efter menniskans önskningar, så har jag nu, för en tid sedan, också verkligen erhållit en jordegendom. Hvad jag tycker, att mina bekanta skola förvåna sig deröfver! De som trott att jag aldrig skulle blifva annat än stadsbo, aldrig få bo i andra rum än hyrda! De hafva ofta beklagat mig. — Nu skola de säkert blifva angenämt öfverraskade!