Gotlands läns nya tidning – 8 maj 1862, sida 3

satt så stor lit till dem, ej kunnat undgå att dö på ett sådant sätt. — Ni misstager er, Grefve Hinko, utropade astrologen, stolt uppresande sig; stjernorna ljuga aldrig. Ofantligt länge har jag sorskat i den stora hok, hvars glänsande bokstäfver utgöras af verldar, och denna bok bedrog aldrig. — Nu har jag tillslagit den och ämnar aldrig mer lyfta på det förhänge, bakom hvilket ofta nog de förfärligaste bilder visa sig. Jag lemnar nu ett land, hvars jord blifvit befläckad med min välgörares och frändes blod, och uti mitt fädernesland Italien vill jag tillbringa återstoden af mitt lif i kloster. — Ni är både en lärd och en vis man, Herr Doktor, svarade Hinko, och hvad ni gör är utan tvifvel mycket godt; men efterkom, innan ni lemnar mitt slott, en bön af mig. Såsom ni vet, är jag den siste manlige telning af min slägt: ställ mitt horoskop, på det jag må se mitt och mina efterkommandes öde. Länge vägrade Seni efterkomma grefvens önskan; men då denne slutligen ännu en gång yttrade att astrologien måtte vara en dårskap, förklarade Seni sig slutligen beredd att ställa grefvens horoskop. Seni begynte derefter, så fort det mörknat, i slottets vakttorn sina beräkningar, och redan före midnatten steg han ner i ett af Hinkos förmak, hvarest denne med några af sina vänner satt vid pokalen.