Gotlands läns nya tidning – 8 maj 1862, sida 2

ligen blef det honom öfvermäktigt, hvarföre han steg till häst och åtföljd af tvenne vänner red bort till Prachin, för att hos den gamle hr von Plochanhålla om Gliskas hand. Den rike, unge och aktade mannen fick ja, och snart lät han, lycklig och förlofvad, hemta verkmästare och konstnärer från hela Böhmen, för att pryda och iordningsätta slottet samt göra det värdigt att emottaga den unga slottsfrun. Kort derefter blef brölloppet firadt, och med så stor prakt att de talrika gästerna knappast fingo rum i slottets rymliga salar, ty grefve Hinko hade svurit att barn och barnbarn skulle tala om prakten och herrligheten på den sköna Gliskas högtidsdag. Vid det rikt besatta bordet i den stora riddarsalen sutto i brokiga rader adelsmän och damer, men främst af dem grefve Hinko med sin sköna brud. Välklädda tjenare gingo omkring, fyllande de tunga dryckeskärlen af silfver, ur hvilka äfven damerna voro förpligtade att dricka för de ädle riddarnes välgång, och snart upplifvade vinet gästerna, hvilkas glada skratt och rop ljödo igenom salen. En tillfällighetspoet, Kilian von Pilsen, som äfven var en af gästerna och som författat verser till brudparets ära, bidrog ej litet till den allmänna munterheten. I en fantastisk drägt af skära färger gick han af och an, åtföljd af hofnarren och sökte genom skämtsamma ord och åtbörder väcka sina åhörares skrattlust, något som ganska väl lyckades, emedan den bakom honom gående narren genom sina gycklerier