Du älskar honom, återtog modren bestämdt, voch äfven om du icke gjorde det, är han grefve; du skall bli grefvinna, och jag — din mor! Hon pressade händerna mot bröstet; hon kunde icke rymma all denna triumf. Sedan kom fadren. Ulrika var ensam. Han satte sig vid hennes sida, tog hennes hand och såg henne i ögat med sin gamla blick. Älskar du grefven? frågade han enträget. Ulrika rodnade. Säg, barn, älskar du honom? Ja, hviskade Ulrika. Han såg på henne med en smärtsam blick. Pror du han älskar dig? Ulrika såg förundrad, bestört på fadren. Du är rik, hviskade han med ansträngning, voch att grefve B... sätter värde på att finna denna egenskap hos sin brud, det har han visat. Ulrika, mitt barn, mitt älskade barn, när jag öppnar dina ögon, när jag låter dig se klart, hvad som skall vålla dig smärta, mycken smärta, så är det derföre, att jag vet, att denna smirta är ett intet i jemförelse med den, du i framtiden gkulle känna, om jag af svaghet, af fruktan för att vålla dig sorg, nu teg. — Ulrika, grefve B... var för några år tillbaka förlofvad med en ung dam, som uppehöll sig i huset hos en gammal, mycket rik tant, hvilken ryktet sade, att hon skulle ärfva. Men då tanten dog, och testamentet blef öppnadt, visade det sig, att hela hennes förmögenhet tillföll en kyrka. Sin niece hade hon