Flugan. Berättelse af J. F. (Forts. och slut fr. söreg. N:o). Veckan gick. Dagen kom, då man skulle flytta in i det nya hemmet. Fadren var allvarsam; modren slog driller, och Ulrika grät. Då tog fadren henne vid handen; de gingo ned i den lilla trädgården och togo afsked af hvar buske, hvart träd, hvar planta. Och fadren sade: Tänk på allt detta, och låt det aldrig gå dig ur minnet!Men uppe i huset stod modren. Hon såg på de fattiga möblerna, som hon en gång funnit så vackra; ett hånleende lekte kring hennes läppar, och då fadren och barnet åter kommo in, sade hon: Det är bäst du lagar, att du får allt detta gamla skräp såldt, när vi väl äro härifrån; för vårt nya hem skulle det illa passa. Men mannen såg på henne med en lång, allvarlig blick, tog sin hatt och lemnade huset. Åren gingo. Huset stod på samma ställe; dess historia var icke slut, det felade än ctt kapitel. I stadens förnäma qvarter låg en stor, grå bygg nad, som såg ut att tillhöra förmöget folk. Här