om oss sjelfwa, wår förmaga och wåra werlliga insigter, enär wi också häruti blifwit tillwanda att hellre tro än sälert begripa. Så hafwa wi å ena sidan i allt want oss wid en slafwisk auktoritetstro och slentrian, eller att sätta andras ord i stället för egna tanlar, hpillet förorsakat karaktärens ringhet, sinnets flathet och obeftämedhet samt en allmän otymplighet för sjelftänkta handlingar och frimodiga yttringar, men derjemte och blifwit intagna af en swag och löjlig egenlärlek; ty då redan fyras eller femårspojken eller den mera wuxna skolpilten, fom utan all tanke lärt fig en utanlexa, derföre af dumma lärare och föräldrar fått heta en liten fnäll gosse eller erhållit A i betygslistan, ehuru begge werkligen både äro och i all framtid blifwa rätt enfaldiga, få är det ju gifwet att dessa barn måste få en wiss tanke om fin förmåga i bofliga konster. Och när då en enfaldig men flitig yng ling under hela skoltiden få blifvit matad med oförftåndigt beröm och höga betyg för de smulor af wetenskaperna, han kunnat packa i fin hjerna, få fall han nödwändigt bli egenkär och smått Tärdoms-högfärdig, hwillen olycliga tanke ofta blir stegrad under lerxläsningen wid hög: skolan. Och derföre att en sådan werlligen rätt inskränkt herre ändtligen insamlat en mängd glosor, ord och reglor, eller en smula kunskap i något enda ämne, tror han sig hafwa ett qwict fnille, wara ett geni eller s. k. godt hufwud (ehuru detta, med många undantag lyckligtwis, ofta är ingenting mindre än sanning), troende fig nästan wara en af de fju wife, fom således har rätt att erperimentera i samhället, hwillet på allt sätt bör hedra och uppmuntra honom! — Deraf kommer det då att man med mångfläferiet och utanlexorna i mår tid nu få ofta får höra talas om goda hufwuden, en egenskap, fom man ej fällan tillägger både de i affeende på förståndet allra wanligaste menniskor (dessa tankens fattig-hjon, fom genom det ständiga inflödet af andras tankar alldrig mäktat mot strömmen få ur fig någon enda duglig tanke) och de eländigaste stackare i allt flags lifwets praxis, menande fig ock stundom med det falska begreppet af godt hufwud, hwilket wanligen blott är en ensidig fyndighet i ett wisst fack, funna ersätta eller åtminstone öfwerskyla den gyn nade personens allmänna grofwa okunnighet och fulltomliga oduglighet i samhället eller den nedriga och väf-Liftiga egennyttan i hans karaktär samt ftanfen af hans lifs hela narraktighet och skadlighet; hwilket allt alldrig skolat komma samhället till förderf, derest man ide haft ett så falskt begrepp om s. k. godt hufwud, och sålunda till skam och skada framhjelpt dessa många stympare till ett wisst offentligt anseende. Derför må man alldrig tala om godt hufwud om det ej är så ljust att det lyser ner i hjertat och wärmer det till wärdiga och ädla handlinz gar; eljest leder det ju blott till tom opraktisk dumdryghet eller den fambhälls-förpeftande förmågan att samwetslöst och fritt funna förwränga det guddomligt rätta för de föraktligaste ändamål. Nej, må man inskränka utanlexorna, ej alltför mycket lita på anktoritetstron och slentrianen eller systemet samt icke heller så blindt tro på wåra s. k. goda hufwuden; ty mycket wigtigare för samhället än s. k. godt hufwud är helt enkelt medborgarnes sunda förnuft, sedliga upp: fostran, redliga wilja, mod till att göra det fom rätt är och drifwande kraft i offentliga bestyr: detta befordrar samhällets helsa wida mer än den haljgångna onyttiga lärdomen och den beprisade klipskheten. Ja, hwem wet om ens Gustaf Wasa eller sjelfwa Luther hade hwad man kallar godt hufwud? men säkert är, att de och deras få lilar genom oförwilladt omdöme och stark wilja ut rättat odödliga werk för långa tider. — Godt hufwud i bättre mening, eller omfattande fart förstand i flera och wigtiga wetandets grenar och alltid grundadt på ett godt hjerta, är redan ganska sällsynt bland mennifforna; men snillet deremot, gudagniftan med den omwanliga full: heten af själens ädlaste egenskaper, fom är den innerfta kraften hos werldens hjeltar, det andliga ljuset hos Hers rans fmorde och mensklighetens tröst och wällust, det stänkes af himlen fällan och blott efter fetter till låns åt någon enda dödlig bland millioner. Hwarföre wi och alltid böra tänka oss snillet fåfom stående jemte eller öfwer samhället och ide önffa of det i spetsen för wårs små bestyr; ty det är werlligen blott helt wanligt god folf, med kraft och redlig wilja, fom allra bäst uträttar de wanliga medborgerliga samfundswärfwen ibland of. — —— — Då plats i Tidningen blifwit begärd för åtslilliga artiklar 2